Någonting som aldrig tagits upp, aldrig pratats om. Någonting som är så oerhört viktigt och som är värt att uppmärksammas och pratas om. Någonting som händer vart vi än vänder våra huvuden, men som vi är för blinda för att se. Så öppna ögonen och våga göra skillnad, för din handling kan göra förändring. Det här är till er, er som mår bra och känner makt av att trycka ner andra, men även till er, er som inte tror att det går. För det går och det blir bättre!
Hej ni!
Hej ni mobbare. Ni som var bättre än alla andra.
Ni som tyckte att man inte passade in.
Ni som tyckte att man aldrig dög till
och ni som var tvungen att påpeka
att man inte följde samhällets normer och ideal.
Hej ni. Jag vet inte vad ni gör idag, vart ni befinner
er och hur det går för er. Men någonstans hoppas
jag att ni fortfarande kommer ihåg vad ni gjorde.
Hur ni behandlade mig och andra. Hur lågt ni
faktiskt gick. Någonstans hoppas jag att ni
lärde er något och att ni aldrig utsätter
en människa för samma sak, som det jag
och många andra fick stå ut med dag ut och dag in.
Jag hoppas att ni ångrar ert beteende, alla
ord ni sa, alla sms ni skickade och alla slag
och knuffar som man som jämnårig fick ta emot.
Nej, jag hatar er inte. Jag är inte ens förbannad på
er. Det jag är förbannad på är att era ord slog ner en
gång på gång. Era ord tog både självkänsla och självförtroende
och kastade det i marken samtidigt som ni hoppade och stampade
på det. Det jag är förbannad på är att ni kände behovet av att
trycka ner någon annan för att själva må bra. För att känna makt
och för att känna att ni var bättre än mig och de andra som
ni utsatte för samma sak. Jag är inte arg på er, inte ens
det minsta och jag hoppas era liv går framåt.
Jag borde vara förbannad på er, men jag vill tacka er.
Tack för att era ord och slag fick mig att fortsätta,
fick mig att bevisa att jag kunde allting som ni sa
att jag inte kunde. Jag vill tacka för att jag lever det
liv ni sa att jag aldrig skulle leva. Jag vill tacka för
att jag fortfarande lever, när allt ni önskade var att jag skulle
försvinna, sluta existera. Så tack.
Tack så oerhört jävla mycket för att ni fick
någonting som var så oerhört självklart att bli ännu mer självklart.
ALLA ska behandlas med respekt och kärlek. Ni visade aldrig det.
Ni visade inte det en enda gång. Ni var så inne i att köra
mig och andra i botten, att ni missade när vi nådde toppen
samtidigt som ni stod kvar där nere. Så tack för att
ni fick mig att inse hur jag vill vara som människa.
Tack för att ni fick mig att inse att det är så oerhört jävla mycket
bättre att bry sig om dem i sin omgivning och visa att man är en
vän, än att visa sig vara bättre än alla andra. För i slutändan är
det ändå ni, ni som står ensamma kvar på samma plats som ni
gjorde då. Medan alla runt omkring lever vidare och tar sig
någonstans.
En krossad självbild och ett krossat självförtroende är någonting
som går att bygga upp igen, men de varumärke som ni bär på.
Det är det som blivit er identitet, det som fortsätter vara er identitet.
Så nej, kära mobbare. Jag hoppas verkligen att era liv går framåt,
och att ni en dag inser att det ni gjorde var fel. För i framtiden kanske
det är din dotter eller son som blir nedtryckt och hånad för sådant som
du hånade mig och andra för.
Nej kära mobbare. Jag är inte arg på er. Inte det minsta.
Jag är glad för att ni fick mig inse att jag är jag och
det är så det kommer fortsätta vara. För jag har tagit mig
någonstans, medan ni står kvar och trampar, väntar på att
ta er vidare.
Dock önskar jag att ni i framtiden inser hur fel det ni gjorde var.
Att ni lärde er av ert misstag och att ni ALDRIG någonsin gör någonting
liknande igen.
Tack för att ni fick mig motbevisa allting som ni varje dag
tryckte ner mig och andra för.
Jag har aldrig tolererat att någon behandlar någon annan illa,
skulle aldrig i min vildaste fantasi acceptera det. Skulle
aldrig blunda för den verklighet som människor lever i,
bara för att en person vars identitet är mobbare gör allt
för att få en bra dag. Och du som läser det här, som
vaknar var dag och känner att du inte är bra nog, att
samhället inte är en plats där du vill vara, fortsätt
ändå, för en dag kommer det vara värt det. När du kan stå på toppen
och blicka ner mot botten och se dem som gjorde dig illa. För du är
en fighter, en riktigt vinnare och allt kommer bli bra igen. Tro på dig själv
och allt vad livet är värt. För du är så oerhört jävla bra.
För i stunden, som det pågår kanske det är så galet mörk och
det kommer dra ner dig på botten. Kommer få dig vilja ge upp. Men det är inte slutet, det är bara början på den styrka som du bär på. För med den styrka du har, kan man ta sig igenom vad som helst.
Mobbarna kommer aldrig vinna med sitt beteende, för med din styrka är du redan en vinnare från start och jag lovar, det går att ta sig igenom det. Jag klarade det och det gör du med!<3
Tack för mig!